torsdag 17 oktober 2013

Akupunktur som hjälparbete för att behandla flyktingar och hjälparbetare


Mörkret faller utanför fönsterna. Det är en storstad utanför; på håll ser jag billyktor som åker förbi likt gyllene streck. Och resliga gatlyktor är stolta väktare som sprider ljus i sitt liv. Om jag öppnade fönstret skulle jag känna doften av regnet som föll innan: det har skapat målardukar av ljus och svart asfalt. Men jag står här och tittar ut, för stolarna står på plats, och jag väntar. Väntar på att de ska komma.
  Det finns ett ordspråk som var mycket populärt under Andra Världskriget: those also serve who stand and wait.

Jag är här för att behandla flyktingar i ett gratis behandlingsprogram. Jag har gjort det i flera år, på olika ställen. Akupunkturen från Kinesisk Medicin och öronakupunkturen hjälper dem när de befinner sig i situationer som få svenskar kan förstå, och det hjälper dem efter att de varit i situationer de flesta svenskar skulle se som mardrömmar. Sånt som bara kan hända i den mest febersvettiga nattsömn man kan tänka sig, men aldrig i verkligheten. Aldrig i verkligheten.

Få svenskar kan föreställa sig vad människor ibland har flytt ifrån. Tack och lov. De flesta av oss har haft lyxen att växa upp på en av de fredligaste och rikaste och renaste platserna på jordklotet, och del av den lyxen är att ta det för givet. Vi bor i ett samhälle där korruption finns, men den är en viskning i bakgrunden; ingen av oss kan riktigt föreställa sig hur det är att leva i ett samhälle där rättsväsende knappt finns, där varje tjänsteman i statsapparaten kräver mutor av dig och där polisen bara skrattar och kanske hotar eller våldtar dig om du försöker anmäla något till dem.
  Om vi har tur – för det visar att vi själva förstår vad mänsklighet är – så har vi empati nog för att sätta oss in i vad som kan ha hänt en annan människa. Har vi ännu mer tur så har vi förmågan till sympati som tvingar oss att agera, som tvingar oss att stå rakryggade och hjälpa till.

Jag står och väntar. Detta är tiden innan, andäktigheten innan sången, tystnaden som gör att tonerna finns. Rummet är fullt av tomhet, och löftet om människorna som kommer att komma in för att söka läkning.
  Sedan kommer de, en efter en.

Först en flykting som har svårt att sova. Han är bara 17. ”Svårt att sova” är en skrattretande beskrivning jämfört med verkligheten; så fort han stänger ögonen ser han hur beväpnade soldater slår hans far och hotar att våldta hans mor och systrar. Men de bilderna är han van vid. Vad som stör sömnen på riktigt är att han ligger på helspänn, minsta ljud får det att rycka till i hans armar och ben och får adrenalinet att slå på fullt ut från njurarna medan hjärtat plötsligt slår snabbt och hårt, som om det vore en fågel någon låst in i hans bröstkorg. Vad som stör sömnen är att runt ett på morgonen, när han äntligen slumrat till, så rycks han vaken av skräck, för att han ser bilderna av bomben i kvarteret intill hemma: bitarna av kroppar överallt, blodet som ser så falskt ut mot i filmerna, när det verkar ligga i klumpar och sjok som bara stelnar överallt, och att han minns ansiktena på några av bitarna som ligger där och det är de bilderna han försöker slippa att titta på titta på och sova istället. Men han kan inte. Och ligger vaken. För han vill aldrig se dem igen.
 
Akupunkturen inom kinesisk medicin och öronakupunkten gör att han har börjat läka. Han sover, efter behandlingarna, sover helt okej flera nätter i rad, och börjar slappna av mer med sin sömn för han vet att han faktiskt kan sova igen, det har han lärt sig nu. Akupunkturen har också börjat läka hans inre organ och nervsystem från den konstanta stressen han levt med större delen av sitt liv. Han är bara 17, och akupunkturen hjälper samtidigt till att lugna ner hans sinne så att han har lättare att lära sig i skolan.

Människor som är traumatiserade brukar få inlärningssvårigheter. Det är sällan individer som han får bra hjälp inom den svenska psykiatrin. Istället vänjer de sig, framförallt om de kommer från en miljö där alla har gått igenom liknande händelser. Men de måste inte bara vänja sig vid det, de måste också vänja sig vid att bära det med sig medan de försöker leva en tillvaro i ett fredligt men mycket främmande land.
  Och ibland, med freden, hinner minnena ikapp.
En andra flykting kommer in tillsammans med en frivillig från organisationen som hjälper dem. Han har ont i benet. Varför? Ett knivhugg. Jaha. När då? När han var på flykt. Italien. Och sömnproblem. Han har precis börjat gå igenom asylprocessen och är mycket orolig för hur det ska gå. Jag frågar inte mer utan börjar ta diagnostik från kinesisk medicin och sedan ge honom hans behandling.

Den frivilliga som hjälper honom sover dåligt. Hon är tuff och vet vad hon hjälper till med, men har hjälpt till med det i ett år. Hon har hört för mycket och oroat sig för mycket. Hon har sett flera rädda flyktingars panik och rädsla på nära håll, och stressen har helt enkelt kommit ikapp just nu.

Samtidigt som jag börjar palpera meridianer och öppna akupunkturpunkter innan jag sätter nålarna för att hjälpa hans ben och resten av hans hälsa, så ber jag henne att sätta sig längre bak i rummet, där de sitter som får öronakupunktur. Slå dig ner där och bara landa, så kommer jag.
Jag går bort och manipulerar nålarna på den första flyktingen. Han ser så ung ut. Tunn, mager. Renheten i ansiktet som ibland kommer från mycket smärta. Ett avskalnande. Han sitter och halvsover på sin stol redan, ett svagt leende på läpparna när jag dyker upp. Han vet att det här gör att han sover inatt. Sover, på riktigt.

Jag går bort till den frivilliga. Hon är också ung, 23. Hon ingår i den lilla gruppen svenskar som aktivt arbetar för att förbättra samhället. Jag har mycket barmhärtighet över för de som investerar tillbaka i samhället, för de som vill hjälpa till. Det är vi som vet att när folk slutar göra det så börjar sakta fallet, de första stegen av fallet som leder till att vi blir ett land att fly ifrån, istället för till.
  Hon är spänd, med mörka ringar under ögonen.
  Det har inte varit någon stor grej, inget dramatiskt som hänt, bara en lång räcka med små katastrofer, små lärdomar många slipper göra, små bitar smärta frivilligt lånade från någon annans liv.

Milt sätter jag i nålarna för öronakupunkturen. Fem i varje öra, och en hand på axeln samtidigt som slappnar av. När jag satt i allihop sluter hon ögonen och bara sitter där medan avslappningen sprider sig i hennes sinne och kropp igen.
 
Jag vet att om jag öppnar fönstret så kommer storstadens regndoft in, och billjudet från människor som har en trygg tillvaro och ett pass i byrålådan man kan få förnyat hos polisen utan att vara rädd för att gå in genom dörrarna.

Stress kommer i många versioner. Alltifrån det som blivit ”vardagsstress” i Sverige, i ett samhälle med alldeles för hög hastighet, till det man kallar traumatisk stress. I en vanlig diagnoshandbok inom psykiatrin – DSM, Diagnostic and Statistical Manual of Psychiatry – nu inne på sin femte version, brukar man se traumatisk stress som något som ska försvinna inom sju dagar. Om det fortsätter att störa personens vardagsliv efter det kallar man det posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.
 
Traumatiskt stress definierades förr som ”saker människor inte förväntas se som del av ett vanligt liv”, en kommentar som har ändrats mycket sedan dess. Det kan vara att råka ut för traumatiska händelser själv, men också att se någon annan råka ut för dem. Vanligaste anledningar är våld, våldtäkt, naturkatastrofer, eller att man ser någon annan bli attackerad eller råka illa ut. Men det kan också vara att få diagnosen med en svår sjukdom, kanske cancer, och att sedan leva med det. Det kan vara att vara familjemedlem till någon som råkat ut för en eller flera traumatiska händelser– det kallas sekundär PTSD. Att lyssna några gånger för mycket på när människor berättar om trauman de själva varit med om kan ge det man kallar tertiär PTSD. Av de som råkat ut för traumatiska händelser är det en mindre grupp som fortsätter ha problem av det länge, och som får PTSD, men för de som har det blir varje dag och ofta varje natt dominerad av minnen.
 
Jag vänder mig tillbaka in i rummet från höstmörkret och pärlbandet av ljus utanför, och tittar på de tre som har första passet av behandlingar. Den första är klar nu, och jag tar försiktigt ut hans nålar. Han ler, nästan soligt, och tackar så mycket, fortfarande lite halsovande, innan han går.

Jag justerar nålarna som kommer att hjälpa med smärtan i benet på den andre. Det är ett djupt ärr, in i knät. Han har några på sina armar också, långa, djupa. Det är jag van vid att se hos flyktingarna jag har behandlat. Och de är bara de synliga. Synliga ärr är alltid lättare att se. Jag har satt nålar för att hjälpa honom att sova bättre också. Bara att gå igenom asylprocessen kan vara rejält tufft för människor, fast mellan hoppet om fristad och rädslan att tvingas åka tillbaka.

Jag tittar på den unga kvinnan som sitter längre bak. Hon sitter där, stilla och avslappnad, med slutna ögon. Jag stör henne inte, låter henne bara sitta. Hon kommer också att sova mycket bättre inatt.
 
När minnen från traumatiska händelser stannar kvar lite för länge och börjar påverka oss varje dag, då kallar man det posttraumatiskt stressyndrom. Om någon har det så brukar det inkludera (men inte vara begränsat till) mardrömmar, flashbacks (snabba eller längre minnesbilder av händelsen som tränger sig på mitt i vardagen), tankar och sätt att tänka som man inte tar sig ur, som verkar sitta fast i en, som är negativa och ofta länkade till traumat som hände.
  Det inkluderar en ökad känslighet för ljud, för ljus; en känslighet för andra människors rörelser som får en att vilja hoppa till fast de inte egentligen gjorde något hotfullt. Det inkluderar en mycket sänkt förmåga att lita på andra, och ofta förlorar man tron på att framtiden verkligen är hoppfull.
  En del människor har bara några av dessa, andra har allihop. En del människor har mildare versioner av dem, andra mycket starka, så starka att de inte längre kan arbeta.
  Andra kan bli rädda för folkmassor, eller öppna platser. PTSD är bara minnen som fastnat från händelser som var för starka för att vi skulle kunna hantera dem just då. Nu är vi starkare, vuxnare och äldre; nu är det lättare att se vad vi har lärt oss av dem och sedan låta dem vila där de är, i det förflutna, så att vi kan leva och gå friare in i framtiden.
PTSD kan också komma ikapp ett eller två år efter traumatiska händelser. Något kan ha legat och vilat under ytan, och sedan sker någon liten sak till, och allt dyker upp på en gång. Det är därför lugnet efter stormen, eller all tiden man har i fredstid, kan göra att man paradoxalt nog mår sämre då minnena äntligen har tid att komma ikapp och börja bli processade i oss.

Det finns två generella sorters PTSD: den första är den tydliga, filmversionen, något stort händer och vi återupplever det en tid innan vi sakta läker mer. Den andra kallas PDSD – Prolonged Duress Stress Disorder. Där har det inte varit en stor sak, utan en lång räcka av små händelser under mycket lång tid som till slut gör att bägaren rinner över. PDSD är vanligare hos personal på Socialen, Polisen, människor som lever med våld och hot under lång tid i hemmet eller på jobbet, eller i liknande situationer. Svensk psykiatri brukar ofta känna igen den första, men sällan förstå eller se den andra.
  I sådana yrken – eller inom hjälparbete av olika sorter – behöver man ha koll på sin stressnivå och hälsa kontinuerligt och bara ta hand om den, ungefär som att man håller koll på trädgården eller på en vacker blomsterlåda på balkongen. Man behöver titta till dem lite då och då, vattna, gödsla, kolla så att inte ogräset dykt upp bland blommorna.
Det går att behandla PTSD och låta sig läka igen. Västerländsk medicin använder oftast psykofarmaka och i bästa fall samtalsterapi ihop med kognitiv beteendeterapi, KBT. Ibland sätts människor bara på psykofarmaka mer eller mindre permanent och lämnas till sitt öde.

PTSD går att behandla mycket bra med akupunktur inom kinesisk medicin om utövaren är tränad i hur man gör det, och samma sak med öronakupunktur. Det finns tekniker inom kommunikationsträning som behandlar dem mycket effektivt. Jag har behandlat många med det. Sett, om och om igen, friheten människor kan få från minnen som innan har känts som kedjor för dem.
 
Jag tar ut nålarna från öronakupunkturen och ler när jag ser hur mycket mer avslappnad kvinnan är. Medan hon bara sitter och vaknar till så tar jag ut nålarna för mannen med knivhugget. När han reser sig och testar är benet mycket starkare, höften gör inte längre ont, inte knät heller. De ser båda två lättade ut, gladare, när de går.

Om vi har tur – för det visar att vi själva förstår vad mänsklighet är – så har vi empati nog för att sätta oss in i vad som kan ha hänt en annan människa. Har vi ännu mer tur så har vi förmågan till sympati som tvingar oss att agera, som tvingar oss att stå rakryggade och hjälpa till.



Daniel Skyle © 2013

tisdag 15 oktober 2013

Två Föreläsningar på Café Kjugekull hösten 2013: Klimatförändring och Klassisk Kinesisk Medicin och akupunktur - vårt Yttre och Inre Landskap



16/11, 1300-1630, god lunch och fika går att köpa på plats från 1100. Gratis inträde.


Hur fungerar klimatförändring och global uppvärmning egentligen?

Hur fungerar klimatförändringen egentligen? Vad är riskerna för människorna och jordklotet? En specialisering inom geologi fokuserar på att forska i hur klimatförändring sker under hela jordklotets historia. Dr i Geologi Lena Håkansson är specialiserad på klimatforskning. Hon har forskat på Grönland, Svalbard, i Sibirien och Kirgisistan. På den här föreläsningen kommer hon att gå igenom hur klimatförändring fungerar – hur har den skett under jordklotets historia? Hur ser vår framtid ut om den globala uppvärmningen fortsätter?
 
Föreläsare: Dr Geologi Lena Håkansson, Lunds Universitet, Associate Professor vid Trondheims Universitet. Hon föreläser också om klimatförändring och global uppvärmning för organisationer och företag.

Tid: 1300-1430

                                                         Fikapaus


Klassisk Kinesisk Medicin och Akupunktur
 
Klassisk Kinesisk Medicin är en läkarvetenskap vars första textbok skrevs för 2400 år sedan. Sedan dess har tusentals texter om den skrivits under Kinas historia, och akupunkturen fortsatt att användas på jordklotets största befolkning. Bara i en blinkning under de sista femtio åren har den kommit till Väst och fragmentariska, västerländska versioner har skapats av den.
 
Inom Klassisk Kinesisk Medicin används akupunktur för att behandla alla möjliga sjukdomar och problem, däribland ögonsjukdomar, magsjukdomar, hur akupunktur inom kinesisk medicin kan stötta patienters hälsa under behandling med cellgifter och strålning, sömnproblem, reumatism, klimakterieproblem och gynekologi, sköldkörtelproblem och andra auto-immuna sjukdomar, etc. I den här föreläsningen ska vi prata om grunderna i kinesisk medicin – historia, diagnosmetoder och behandlingar och se dem visade. Vi kommer att titta närmare på hur vi kan förstå och läka vårt inre landskap i den stressiga tiden som vi lever i nu.
 
Du kan läsa mer om vårt inre landskap i kinesisk medicin och Taoismen här:


I den här bloggposten går vi igenom vad läkning innebär, och ger lite struktur och idéer runt hur man kan se läkning:


Tid: 1500-1630

Föreläsare: Daniel Skyle, akupunktör, föreläsare, journalist och författare. Han skrev den första boken om Taoismen på svenska – Taoismen: Förändringens Tradition, som bland mycket annat unikt material också innehåller ett kapitel om kinesisk medicin. Boken kommer att gå att köpa på föreläsningen. Daniel Skyle har en akupunkturklinik i Kristianstad och en i Malmö. Kliniksidan är www.smallchange.se

Du kan läsa mer om Taoismen – Förändringens Tradition i den här bloggposten:


Och här kan du läsa det första av fjorton resebrev från min senaste forskningsresa till Kina våren 2013. I demfår du en inblick i dagens Kina, i träningen för Dr Wang Juyi som är min lärare och som varit akupunkturläkare i 51 år i Peking, och forskningen och träningen inom Taoismen jag gör i Peking och bland eremiter i Zhongnanbergen:
 

Du kan läsa mer om Café Kjugekull och deras hemgjorda kakor och lunchmat på deras Facebook:

https://www.facebook.com/pages/Caf%C3%A9-Kjugekull/341201409333024
 
Kontakt: 0702/23 28 95 eller acu@smallchange.se. Begränsat antal platser, så anmäl dig gärna i förväg om du vill vara säker på din plats.